Artiklar ur Läkartidningen om ledskapet

1.Inledning

Samhällets förändring innebär att patienten måste ett ansvar för att få en gott hälsotillstånd där dennes andlighet och existentialism är involverade och medverkar till god hälsa. Genom samhällets marknadisering får patienten ett ansvar där denne uppfattar att andlighet är till hjälp och medverkar till att få en kännedom om sig själv. Genom läkarens professionalitet har denne en central roll för patientcentreringen. Läkarens roll kan upplevas som komplicerat, oavsett vilken befattning läkare har. Men läkaren har ett uppdrag att utföra som denne är kallad till. Det är läkarens uppgift att vara den som ger patienten förutsättningar i livet Det finns ett universellt problem, vilket betyder att det finns ett behov av förnyelse av andlighetens betydelse inom läkarkåren och sjukvården i övrigt. Därmed behövs en patientcentrering hjälp av läkare och övrig sjukvårdspersonal genom den professionalitet de har att medverka till vilka möjligheter själv har att förbättra sin hälsa. Det innebär att patienten kan bli sin egen ledare alltså sin egen läkare, sjuksköterska, undersköterska genom sin medvetenhet och reflektion som denne gör över sitt andliga liv. De flesta människor betraktar sig själva som ledare och tar sitt ledarskap på största allvar men ändå händer det att människan går igenom olika faser i livet. Och de flesta människor behöver få råd som kan vara opartiska och kan därmed vara objektiva. Jag är teolog och historiker och vill beskriva vikten av att andlighet tillhör människan.

1.2 Syfte

Eftersom jag är teolog och historiker vill jag verka för och lyfta den andliga och den existentiella sidan hos människan till dimension som dessa två begrepp består av. Således är mitt syfte att läkaren och patienten ska få en god dialog där patienten tar ansvar genom att fokusera på patientcentrering. I denna patientcentrering är andlighet och värna om att ställa sig existentiella frågor.  Där är läkaren till god hjälp med sin ledarroll och hjälper patienten att få ett ansvar för sin person genom att läkaren kan påverka patienten genom sin professionalitet. Det som jag vill undersöka är på vilket sätt läkaren med sin professionalitet kan vara patienten till hjälp. Därmed vill jag fördjupa mig i vad en patientcentrering kan leda till. Därmed förtydligas den dialog som kan medverka till att den blir synlig och lyfts fram mellan läkare och patient därmed klargörs och betonas läkarens ledarroll.  

1.3 Frågeställning och frågor

All sjukvårdspersonal har adekvat och möjlighet att möta och påverka patienten genom sin medicinska utbildning. Men läkaren har med sin medicinska utbildning en extra möjlighet eftersom det är till läkaren som patienten kommer till när denne behöver medicinska råd och god framförhållning. Läkarens roll är ibland komplicerad men denne har en särskild roll i sin kontakt med patienten.  Det finns oförutsägbara händelser som inträffar men genom att reflektera över sitt liv är begreppet patientcentrering av största vikt att reflektera över. Men ingen kan vara en mer trolig att kunna reflektera över sitt liv än patienten själv.

Det är problematiskt för patienten att just vara patient eftersom frågan är vem bäst kan förstå patienten. För att helt kunna förstå patienten måste omgiven vara införstådd med dennes önskemål och mål. Detta är orimligt för omgivningen. Ingen annan än personen själv kan förstå sina önskemål och mål. Om det finns en integritet, vilket måste finnas, är det omöjligt att helt tränga igenom den. Det är inte lätt att uppleva sig som ledare eftersom patienten är beroende av sin omgivning. Ingen kan vara totalt isolerad eftersom då förvärras troligen patientens hälsotillstånd. Men på vilket sätt kan patienten uppleva sig som ensam men ändå inte uppleva detta sinnestillstånd. Omgivningen förstår att patienten kan känna sig ensam därför är det troligen flera andra än patienten själv som vill vara dess ledare. Frågan är hur bevarar patienten sin integritet? Patienten möter läkare med olika professioner som ska delge denne de bästa råden men ändå ska patienten kunna bevara sin integritet. Därmed är patientens integritet av betydelse då hon vill bygga sin framtid eftersom det kan komma oförutsägbara händelser som gör att drömmen krossas och går om intet.  Det finns en andlighet som ingår i existentialismen några av läkarna framför den inte andligheten men den finns där.

                      Jag tänker mig att läkaren ändå är en läkare som är medveten om andlighetens och existentialismens betydelse för patienten och därmed ställs här en rad adekvata frågor. Följande frågor jag framhålla.  

 Är patienten rädd för förändring genom att inte vilja bli medveten om patientcentrering där ingår andlighet och existentialism?

Önskar patienten en förändring?

Kan läkaren hjälpa patienten att fördjupa dennes andliga i sitt liv?

Vad är det som händer med patienten och hur kan denne påverka sin situation?  

Vad händer med patienten då denne inte upplever sig själv som ledare?

Hur kan patienten tillämpa sitt ledarskap till sig själv?

Förhindras patienten av ”jantelagen” att ställa sig andliga och existentiella frågor? 

1.4 Metod

För att uppnå mitt syfte använder jag mig av artiklar som är hämtade ur Läkartidningen. Tidningen ger läsaren en omfattande och grundlig inblick i läkarnas professionella roll. Läkartidningen är en medlemstidning som riktar sig både till yrkesverksamma läkare och pensionerade medlemmar i Sveriges läkarförbund. Den är en tidskrift med profession och den behandlar såväl medicinska som fackliga frågor. Tidningen är ett välbesökt forum för professionell debatt och på korrespondentsidorna finns det plats för kortare inlägg och för att skapa en debatt. Läkartidningen är därför en utmärkt källa för den som vill analysera utvecklingen inom hälso- och sjukvården ur läkarkårens perspektiv. Tidningen kommer ut med cirka 36 nummer per år.  [1] Det material som valts ur tidningen är artiklar som diskuterar läkarnas ledarskaps roll.

 Människan är en andlig person. Därmed använder jag mig av artiklar som framhåller läkarens ledarroll som får bli en symbol för en andlig läkare. Läkartiden är en tidning som även patienten kan få en uppfattning hur läkarna uppfattar sitt uppdrag. Det är forum där den interna debatten inom läkarkåren rörande yrket och yrkesrollen förs och i detta syfte berör artiklarna olika uppfattningar om chefsrollen och ledarrollen. Rubrikerna i artiklarna handlar om det problematiska i läkarnas ledarroll och jag kopplar dem till patienten. Skälet till att jag använder mig av artiklar som berör läkarnas ledarroll beror på att patienten ska förstå sin egen ledarroll därför är det läkarna som skrivit dem.   

-Den första delen som omfattar samtliga delar i avsnittet två som består av tre delar. Avsnitten behandlar marknadisering på olika sätt som innebär att läkaren har ett övergripande mål just genom att betona patientens ansvar och vad den betyder. I detta avsnitt är andlighet och existentialismen en del av samhället.

-Den andra delen som omfattar samtliga delar i avsnittet tre som består av tre delar.  Den förtydligar på vilket sätt den ekonomiska vinsten kan kopplas till patientens hälsa där andlighet och existentialism ingår.

-Den tredje delen som omfattar samtliga delar i avsnittet fyra som består av två  delar.  I detta avsnitt är även här beskrivs den andliga och existentialismen.

-Den fjärde delen omfattar samtliga delar i avsnittet två som består av två delar där vikten är att bevara existentialismens andliga del.

1.5Teorier om människan i samhället

W Watts Miller utvecklar en teori om hur människan förhåller sig i samhället som baseras på hur hon ska kunna förstå sig själv i boken Durkheim, moral and mordernity.[2] Miller framhåller att Durkheim utvecklar etikens teori om människan och beskriver vad som händer med människan när hon inte följer uppställda normer. Det finns ett avstånd mellan etik och moral hos människan. Det finns ett fel när de inte har samma syfte. Durkheim talar om moralisk bildning. Det är inte möjligt att försäkra sig om traditionens religiösa moral. Upplysningen sågs som en negativ operation som överskuggade allt. I etikens namn där improviseras moralen.[3] Människan måste söka det innersta i det religiösa begreppet alltså är den moraliska realiteten förlorad och gömt. I att förstå moralens kärna genom att avkläda alla symboler Durkheim hävdar att det finns empirisk verklighet. Gud är ett symboliskt uttryck, moralisk fakta som genomlysts symboliskt. Det är nonsen om människan inte tror att Gud är integrerad i det traditionella livet och avslöjar samhället. [4] För Durkheim är religion och moral nära sammanbundna med varandra eftersom de är nära förbundna med varandra och är de även beroende av varandra. Enligt Durkheim involveras moralen i det trancendenta där finns individens tankar, upplysningen och empirisk verklighet. Etiken kanske förstör moralen genom blindheten till det heliga och därefter till det transcendenta.[5]

                      Miller betonar vikten av att kunna reflektera vem människan är. Durkheim menar att värdet av att känna sig som hemma har betydelse för sambandet mellan sin moraliska auktoritet och sig själv. Om människan upplever att hon känner sig hemma i sin etiska regel då uppstår en moralisk tveksamhet eftersom den etiska regeln står över moralen.[6] Därmed finns det avstånd mellan etik och moral vilket får konsekvenser i hennes liv. Människans relation till sig själv är i obalans då det inte finns någon integritet hos henne. Människans kraft och lycka når inte varandra. Den individuella moralen är den egna godheten finns och även plikten, stoltheten och respekten mot sig själv. Durkheim menar att moralisk transcendens leder människan till argument som hänger samman med moralisk hierarki, att det finns ett system i hierarkin. Det leder till en förnekelse av moralen som helhet. Dessutom att individen elimineras och kvar finns endast samhället.[7]

                      Miller förklarar samtalets kultur när Durkheim beskriver vänskapens kultur. Vänskapen har betydelse i olika kulturer men är viktig. I vänskapen är hjärta och blod knutet till vänskapen men även familjens ideal genom individer skapar gemenskap. Individen är central i samhället i sin helighet, som sin person.[8] Durkheim avvisar egoism hos individen eftersom den är omöjligt för människan att leva i. Människan kan inte vara främling för sig själv eftersom hon kan ta in allt från samhället. Om människa har en oro för samhället blir det till människans egen oro.[9]     

Liza Herzog beskriver i sin teori varför social rättvisa är betydelsefullt i samhället. Herzog förklarar vad Durkheim menar vad social rättvisa och att den grundar sig på moralisk rättvisa i artikeln Durkheim and Social Justice. [10] Durkheim framhåller att ett ojämlikt skapar hinder till att skapa ett jämlikt samhälle. Social forskning hänvisar till att det finns en uppfattning om att ett jämlikt samhälle har lägre kriminalitet, en högre trovärdighet sill sanningen och även färre hälsoproblem. Därmed har jämlikheten betydelse för bättre hälsa. Durkheim anser att i ett icke jämlikt samhälle finns det ingen intuitiv spontanitet dessutom råder det orättvisa och viljan till kontrakt undermineras[11]

David Eberhard förmedlar i sin teori att samhället har förändrats i boken Ingen tar skit[12]. Det är en teori som är besvärande och plågsam för många människor. Det har blivit ett samhälle som präglas missnöje, missmod och modlöshet.  Eberhard beskriver ett samhälle i förändring, som innebär ett förändrat beteende hos människan. Eberhard menar att människan har överlämnat sin självständighet till samhället. Därmed är hon helt beroende av samhället.  Den människa som söker trygghet i en yttre fasad, tillfredställen i framgång eller i materiella ting blir lätt kränkt.[13] I det moderna Sverige kombineras viljan att bli omhändertagen med jantelagen som styr varje mellanmänsklig relation. Samhället styrs av avundsjuka, rädsla, krav på rättvisa. Dessa olika epitet är kombinerat med att andra har det bättre.[14] Det moderna Sverige förmedlar att ”Du ska inte tro att du är någon” Det är jantelagen som verkar i Sverige. De människor som är mest unika, de som är mest individuella och som vill utrycka att de är speciella och de säger att de är som all andra.[15] 

2. Läkaren som ledare för patienten 

Läkaren har sin profession där flera olika specialistkunskaper ingår. Att kalla sig chef är ett uttryck för att vara ledare men det ställer anspråk och vissa förväntningar på att denne är lyhörd vilket innebär att personen kan lyssna. Med andra ord betyder det också att kunna föra en konstruktiv dialog. Denna dialog innebär att patienten kan förstå innebörden i det framförda av läkaren.

Patientcentreringen innebär att förstå sin andlighet därmed blir patienten sin egen ledare men inte över någon profession utan över sitt liv. Patientens utveckling är komplex eftersom det är process och kan därför behövas flera steg i processen. Det kan uttryckas att själva livet är en utveckling genom olika processer.

2.1 Ledarskap i marknadiseringens tidevarv

Utvecklingen i marknadiseringens tidevarv är komplex genom förståelse av samhällets behov av andlighet. Lars Werkö betonar i artikeln Förnyelse är ett generellt behov[16] ”i förhållande till livets realiter” [17]: Det behövs mer än att patienten engagerar sig i medicinska frågor utan även får ett personligt engagemang. I mötet med läkaren får patienten en rad föreskrifter som denne bör ta ansvar för men det svårt för patienten eftersom denne inte varit medveten om eller kan påverka. Men ger läkaren patienten råd som medverkar till förbättra patientens situation blir denne mer påverkbar till de råd som läkaren ger. Därmed får patientcentreringen en långsiktig innebörd och blir mindre komplext som leder till dennes andlighet. Den innebär att involvera en framförhållning genom att bli medveten om livets existentiella frågor.  I den existentiella frågan finns en medvetenhet som patienten har att just vara att ensam i sitt slag som gör intrång och påmind hos patienten. Patienten får lov att få lov att vara oliktänkande där etik och moral utgör grunden hos denne själv och är centrala begrepp. Denna tillåtelse av lov av oliktänkande ger näring för nya tankar och för ett nya handlingssätt. Att vara oliktänkande kan göra ont i själslivet men patienten är sin egen läkare.  Därför ställer Birgit Wilhelmson frågan ”Vad är en människa?”. Människan är ensam i sitt slag men ändå inte ensam efter hon är medveten om sina tankar. De kan vara oklara därför ställer sig patienten sin fråga inte som Wilhelmssom uttrycker ” hur ska vi jobba med förändring?[18] Utan hur ska patienten ska få kontakt med sina tankar.  Patienten behöver få uppleva att det finns en konsensus med sig själv som innebär en förståelse över att just få vara ledare i sitt liv. Därmed får patienten en gemenskap med sig själv.  Men en motsättning till att tänka långsiktigt är förenat med en stabil grund att stå på. Lars Werkö argumenterar att det finns ett generellt behov av förnyelse, som inte endast berör medicinska frågor utan även att patienten växer och utvecklas i förhållande till sitt liv.[19] Det betyder att patienten vågar ha tillit till läkarens utlåtande genom att patienten förstår sig själv och beaktar sin andlighet och existentialismens frågor.   

Patientcentreringen bidrar med sin tankar genom att just visa att denne kan gör skillnad genom att just ha kontakt med sina tankar. När Lena Hjelte argumenterar för att ”ledarskapet förtjänar man, chefskapet är den formella tjänsteställningen” [20] är just för patienten ska förstå ledarskapet. Därmed finns det en avgörande tanke om att ledarskapet innefattar något mer. Tanken är att låta den växa till något som är en acceptans till sig själv.  Men om ett motstånd finns mot egna logiska tankar tillåts de logiska tankarna att passera och därmed tas de inte någon notis om dem vilket även betyder att andlighet och existentialismens frågor tillåts att passera.

Patientens andliga ledarskap bär på en vishet och en klokskap. Men då patienten inte medgiver sig själv att vara oliktänkande kan vara en orsak till att denne inte tar sitt ledarskap på allvar eftersom det förutsätter en konsensus. När Anne-Marie Pernulf menar att ”läkare lämnar”[21] och inte heller söker ”chefsroller”[22]  ”inom hälso-sjukvården” ledande positioner[23] då lämnar även patienten sin ledarroll och sin patientcentrering därmed går andligheten och existentialismen.  Svårigheten med att låta visheten och klokheten ta plats är att inte söka dem men heller inte söka andligheten och existentialismen.

Om patienten inte har kontakt då är det svårt att ställa en viss fordran på krav. Hjelte utrycker i sitt ledarskap i sin profession vilket ingår att kunna ställa krav som ledare eftersom professionen har en läkande förmåga. Hjelte argumenterar för att läkarna ställer anspråk på att utöva sin profession ”det är inte självklart.” men i professionen finns förutsättningarna inbyggda. Men det är inte heller självklart för patienten att ställa krav på sig själv om inte motivationen finns. 

2.2 Självständighet i läkarens ledarskap

Om patienten inte förstår sin andlighet uppstår ett tvivel hos denne eftersom patientcentreringen har en framträdande funktion då denne är samråd med sig själv.  Vid oliktänkande uppstår då argumentationen att det finns en tveksamhet och en obeslutsamhet för det som är avvikande.  Därför anför Paul Kongstad en viss kritik eftersom han anser att det saknas konkurrens inom sjukvården. ”I brist på konkurrens om ledarskapet har läkarkåren odlat tröga och långsamma utbildningskarriärer som inte gagnat nytänkande.” [24] Motsatsen till nytänkande hos patienten beror på olika faktorer men en faktor är en känsla av otrygghet och en rädsla för det okända om läkarrollen är otydlig för patienten. Andlighet behövs i självständigt ledarskap och för ett självständigt ledarskap och för att kunna kritiskt granska. Om det inte finns en andlig självständighet uppstår en absolut konsensus vilket inte är bra för existentialismen.

Jag vill här skriva om andlighetens självständighet. Läkaren möter patientcentreringen med sitt ledarskap bidrar den med sin auktoritet och sin specialist kunskap därmed ger läkaren patienten dennes förutsättningar. Men patienten är central med för sin andliga ledarskapsroll. Eva Nilsson Bågenholm anser att det är ”oroväckande är att många läkare ser det som att sjuksköterskorna har tagit maken”[25] vilket kan uppfattas som kritik eftersom patienten är involverad genom att uttrycka sitt ledarskap och sin åsikt. Patienten tillåter inte ett logiskt resonemang få framträda då andlighet saknas eftersom andligheten ingår i resonemanget och därmed ställs inga existentiella frågor.  

Patienten har en etik och en moral som bygger på en tillåtande miljö till sig själv. Den etiken och moralen är beroende av en patientcentrering och även en integritet och självständighet. Av den anledningen kan det uppstå problematik. Edel Karlsson Håål antyder att det finns en viss oro över att det finns ”arbetsmiljöproblem”[26] eftersom läkarna är ”stressade”[27]. Det är problematiskt att inte tillåta vad etik och moral har betydelse för patientens livsprocess.

Patienten som ledare i sitt liv är delaktig för att behålla utvecklingen av sitt andliga ledarskap. Lars Verkö uppmanar till en förändring och ställer frågan om att ”ställa en diagnos verkligen betraktas som ett revirtänkande” [28] Han uttrycker vidare ”man måste ställa helt andra krav på den allmänläkare som uppehåller frontlinjen mot allmänheten och de olika specialister som finns i sjukvården.”[29] Det fordrar en utvecklig i ledarskapet. Det innebär att våga fordra att vilja utvecklas genom livsprocessen. Michael Lövtrup framhåller i artikeln Idag känner hon sina gränser[30] att Pia Malmquist fick insikten om att de möten som hon var med om var inte att påverka utan för henne var det patientmöten som påverkade henne mest.[31] Att förstå sin gräns är avgörande i mötet mellan läkare och patient. Därför är det betydelsefullt att kunna avväga dialogen genom ett etiskt förhållningssätt från både läkarens och patientens sida.

2.3 Marknadiseringens kultur har sin historia  

Ingen kultur är neutral och opartisk eftersom andlighet formar varje kultur och människa. Varje kultur är bärare av sin självständighet och påverkar patienten. Werkö betonar att medicinska kunskaper har betydelse men patienten har olika bakgrund och är av det skälet en egen personlighet.[32]  Sofia Bäärnheim och Anna-Klara Hollander menar att i artikeln Kunskap om kulturella aspekter av hälsa är nyckeln till jämlik vård [33] att patientens livs erfarenhet på verkar denne. De framhåller för att kunna minska sociala skillnader i hälsa bör kulturella aspekter av hälsa beaktas.[34] Verkö argumenterar för att läkare ställer frågor till sin omgivning i artikeln Förnyelse är ett generellt behov.[35] Den professionella attityden lyder enligt följande ” Du måste inte göra allt. Som yrkesman måste du kunna fatta överlagda beslut, vara villig att försvara dem och acceptera ansvaret för dem.”[36] Eftersom varje kultur bidrar med sin kunskap på problemet är det betydelsefullt att delge. Sävblom och Stensmyren anger skäl till att olika generationer är verksamma som chefer i artikeln Unga läkare behövs som ledare och chefer i modern sjukvård[37] att ”läkarkåren rustar för framtiden också vad det gäller sjukvårdens chefskap[38]  Det är betydelsefullt att olika generationer bidrar med sin kunskap och sina erfarenheter i deras chefskap. Andåker uttrycker i artikel Läkare och ledarskap [39] ”det är få personer förunnat att vara födda till ledare och chefer.”[40] chefskapet måste tränas vilket bidrar till att det blir en naturlig del av läkarens profession. På samma sätt måste patienten tränas till att bli självständig som medverkar till en patientcentrering även andlighet och kunna ställa existentiella frågor måste tränas.

                      Nilsson Bågenholm hävdar i artikeln att Läkarna är omistliga chefer i vården.[41] Läkarens kultur är en profession som är bärare och har ett mål som bör vara tydligt. ”Läkarförbundet arbetar för att alla läkare får en adekvat ledarskaps- och chefsutbildning. Genom ett tydligt mål uttrycks en värdighet som uppbär professionen vilket bidrar till att det upprättas ett mål hos patienten som stärker patientcentreringen. Hjelte argumenterar för att skapa utrymme i artikel Våga ledare, våga vara närvarande[42] Reflektionen bottnar i fundamental närvaro som patienten upplever av läkaren. ”Var och en måste bli sedd”[43] Orden bidrar till en tillit från patientens sida. Att uppleva stolthet har betydelse för både läkare och patient ” Alla ska kunna stolthet” [44] Att våga vara ledare kan vara smärtsamt om läkaren har väsentlig skillnad från patientens men genom läkarens professionalitet kan denne visa sitt ledarskap en respekt för patienten. Det betyder att patienten själv kan ta ett ansvar för sin hälsa genom försvara andlighet och existentialism.

3. Marknadisering ger ekonomisk vinst

Ekonomisk vinst kopplas oftast till värdet av rikedom i form av pengar, vilket är betydelsefullt för patienten, men istället kan ekonomisk vinst även kopplas till att kunna hushålla med mänskliga resurser. Det betyder att patienten lär sig att hushålla med sin egen kapacitet och upptäcka sina egna mänskliga resurser med hjälp av läkarens vägledning. Det betyder att patienten vilar på ett fundament som bärare av människans inneboende resurser men med hjälp av hennes andlighet blir den till en ekonomiska vinst för hälsan.

3.1 Kapacitetens ledarskap är en ekonomisk process i hälsan

 En övergång till ett självständigt ledarskap innebär en sakkunskapens möjligheter där andlighet ingår. Dialogen är process som uppfattas som ett ständigt samtal till ett självständigt ledarskap. Det går inte att undkomma dialogen med det egna jaget eftersom det sker en ständig kommunikation mellan det medvetna och det omedvetna. I samtalet ingår en etik och respekt som är själva grunden för att gå vidare i den inre motsättning som finns mellan i en övergång. Processen i utvecklingen är absolut måste för att upptäcka livets realitet. 

David Eberhard citerar Viktor Frankl då han uttrycker att ”Om livet överhuvudtaget har en mening, måste också lidandet ha en mening.[45] Eberhard menar att livet blir meningslöst om man inte meningen i meningslösa.[46]  Det finns en passage som förenar det medvetna med det omedvetna. Genom förstärkning infinner sig en inre motsättning till en trygghet övergång till ett självständigt ledarskap. Livsprocessen är en dialog men uppfattas som ett mellanstadium för en fortsatt utveckling. Andlighet är en del av denna livsprocess. Genom andlighet och existentialism kommer patienten till nya dimensioner och till nya insikter.

Den kritik som Anna Hyltemark, Martin Sanneblad och Sofia Rosenblad riktar mot att det endast är läkarna som bör vara ledare i vården bör inte gälla längre anser de.[47]  Pernulf utrycker att det bortses från ”patientkontakter med dagliga positiva återkopplingar”. [48] Eberhard beskriver behovet att bli tagen på allvar, som patient, vilket har betydelse för denne.[49]

Pernulf betonar vikten av att ”stötta nuvarande kommande chefer”.[50] Därmed betonas vikten av att ge stöd eftersom annars kan det uppstå en konflikt. Eberhard skriver att det påverkar personen som kan uppleva att denne inte kan påverka situationen.[51] I detta sammanhang bör existentialismen ha en framträdande roll.

Werkö ställer frågan om läkaren kan återta sin roll som läkare, absolut, men med hjälp av ett självständigt andligt ledarskap. Är det ett revirtänkande att ställa diagnos när ekonomiska ersättningar är knutna till medicinsk behandling? Det finns möjligheter att skapa. Charlotta Sävblom och Johan Zeland utrycker att både ”manliga som kvinnliga studenter ges lika förutsättningar”[52] för att verka som chefer. Att våga framträda som chef har betydelse för läkarens professionalitet. Eftersom genom framträdandet skapas en säkerhet och tillit från patientens sida.  Eberhard argumenterar för att det förutsätter att patienten måste lämna begrepp som uttrycker ”avundsjuka, lathet, rädsla, och krav på rättvisa kombinerat med en känsla av att andra har det så mycket bättre.”[53] Det finns inget som kan vara mer förutsägbart än om patienten jämför sig med någon annan. Istället bör andlighetens och existentialismen möjligheter få fram träda.

3.2 Samtalsklimat

Det goda samtalsklimatet påverkar den ekonomiska delen men även administrationen av läkarens ledarskap och där ingår det andliga samtalsklimatet. Björn Zackrisson argumenterar i artikeln Förena medicinsk kunskap med ekonomi och administration.[54]Det finns samtalsklimat som kan vara utan ett bra samtalsklimat. I detta samtalsklimat ingår respekt, etik och moral men framför allt ett lyssnande.  Werkö argumenterar för ett förbättrat samtalsklimat genom att det finns ett behov av ”mänskligt samspel”[55] Om det saknas en koppling ”mellan ekonomisk och medicinsk sakkunskap”[56] men även ”mellan kvalitets- och effektivitetskrav” påverkar det samtalsklimatet. Följden blir ett splittrat samtalsklimat om inte andlighet och existentialism finns där.

3.3 Förmågan att hämta utrymme för hälsan

Underskatta inte styrkan i den andliga kapaciteten att förstå den förmåga i som läkaren och patienten är innehavare av, vilket ger ekonomisk vinst för patientens hälsa.

Den andliga kapaciteten har en avgörande betydelse då ledarskapet ska prövas och ingå i livsprocessen. Patientcentrering betyder att patienten förstår sina tankar och är medveten om dem. Därmed är mötet mellan patient och läkare mycket betydelsefullt. Det är skälet eftersom Nilsson Bågenholm argumenterar för att det ställs krav på chefsrollen” De läkare som vill ta på sig chefskap i vården måste vara väl rustade och visa att vården utvecklas bäst när läkare är chefer” [57] Om Bågenholm Nilsson argumenterar för chefsrollen vilket betyder att samma anspråk kan ställas på patienten. Genom att vara ledare ger patienten sig själv vissa regler, ledord vissa fordran. Patienten uppfattar sig själv att ta sig själv på allvar och uppskatta sig själv.

Patientcentreringen utgör en kombination av just olikhet i tankar där integritet och etik är betydelsefulla men även förstå det existentiella förhållandet i begreppen vad de leder till. Eklund utrycker att ”den lämpligaste ledaren läkarutbildad, ibland passar en undersköterskeutbildad bäst”.[58] Varje profession har sin läkning att bära och sin profession att uträtta. Patienten är medveten om sin läkning genom att själv ta ställning i sitt andliga ledarskap.

Patientcentreringen betonar i sig själv en integritet och ett självständigt reflekterande över sin person. På ett uttrycksfullt sätt beskriver och betonar Wilhelmson ”ledarna i sig själva bära sitt ledarskap” [59] Hon förtydligar ”jag och ledarskapet är ett”.[60] Det betyder att patienten kan uttrycka som professionen gör. Denne är ett med sitt ledaskap eftersom andligheten är en del av den.

Dialogen mellan läkare och patienten är en andlig process, vilket betyder att läkaren ger patienten ett mål som upplevs som rimligt. Patientcentreringen är process som förändras eftersom människans liv förändras. Hon är först litet barn men så småningom blir hon äldre. Det är naturligt att hennes liv förändras vilket hon är medveten om. Men professionen inom kåren har sin förändring. Edel Karlsson Håål anser att ” nödvändigt att läkarna finns med i en förändringsprocess”.[61] Patienten är därmed i samklang och är med förändringsprocessen.

Därmed betonas vikten av patientcentreringen och professionens process de är beroende av varandra. Nilsson Bågenholm uttrycker som behövs för att det ska ske en förändring ”med bra samarbete ökar chanserna att förändra.”[62] Genom iakttagande av tankar kommer en förändring.

Patienten har genom sitt ledarskap möjlighet att visa sig vara jämbördig med de ord som Lena Hjelte argumenterar för att varje professionalitet är betydelsefull ” sjuksköterskor, sjukgymnaster, undersköterskor, sekreterare, läkare, kuratorer, psykologer dietister.” [63] ska uttrycka en stolthet för sitt yrke. Patienten är stolt över sitt andliga ledarskap.

3.4 Själslig styrka ger ekonomisk bärighet  

För att skapa en kreativitet behövs både ett intresse och ett engagemang men framförallt möjlighet att få vara olika behövs andlighet. Hjelte uttrycker att i ansvaret som chef ingår ”engagemang – och tid – för att driva och utveckla verksamheten”[64] Samma uppdrag bör kunna delges patienten för att kunna förverkliga sin kreativitet.

Hos patienten infinner sig ord som beskriver en utveckling av sin person. Hjelte beskriver en närvaro som ifrågasätter en titel som chef eftersom i chefskapet ingår ett ”ledarskap” som inbegriper ”personalfrågor” och ” strategiska ledarskapet”.[65] Patienten kan tillämpa samma egenskaper på sig själv som sjukvårdens profession.

Patientcentreringen bevarar sitt andliga ledarskap genom att förstå sin vilja till engagemanget.  Att gå vidare i sitt ledarskap är att uppmana sig själv till att förstå den egna drivkraften. Hjelte riktar en viss kritik genom att inte tidigare försvara ledarskapet. Hon uttrycker att ”Jag tillät mig själv att ta ledarskapet på allvar och skapa det utrymme jag behövde”[66] Det var framförallt ”strategiska frågor”.[67] Genom sitt mål inser patienten sitt andliga ledarskap.

Den andliga dialogen har betydelse i ledarskapet. Genom sin patientcentrering är patienten i dialog med andra som även de betonar sitt ledarskap. Därför uttrycker Lars Andåker och anser att ”alla läkare leder på något sätt andra människor”[68] Även patienten leder andra som har en patientcentrering.

Det är inte per automatik som patienten får sitt andliga ledarskap. Men sökandet efter att bli sin ledare vilket Andåker framhåller. Han framhåller att det är ”få personer förunnat att vara födda till ledare och chefer”[69] Varje patient arbetar och utvecklar sitt andliga ledarskap.

Patientcentreringen ger många möjligheter till att förmeddela sin kreativitet och sin skaparkänsla. Den skaparkänsla som förmedlas ger mångfalden många tillfällen till att se nya viklingar. Problemet uppfattas inte som ett problem utan ett nytt synsätt. Anna-Karin Eklund menar att det behövs en förändring ”uppmuntra ledarskapet och öka mångfalden bland cheferna”.[70] Patienten tillåter sig själv att glädjas åt sin uppgift att vara ledare.

4. Ledarskapets nya roll genom existentialism

Andlig reflektion återspeglar utvecklingen i existentialismen. Det finns ingen utveckling som inte återger reflektionen mellan läkare och patient. De är beroende av vararandra för att dialogen ska fungera dem emellan. I artikeln Framtidens ledare ger[71] Ulf Schöldström ledorden till framtidens ledare som är ”självkännedom och reflektion”[72]

4.1 Etik, integritet och självständighet förmedlar utveckling

En ny inriktning är en inställning och målsättning för läkarens profession genom att läkaren väcker existentialismen frågor hos patienten och ställer frågan kan hur patienten påverka sin hälsa. Den andliga existentialismens inriktning visar på en samhällelig självständighet i samhället. Det är en målvetenhet som skapar själva integriteten. Integriteten är själva fundamentet i målmedveten hos patienten. Det är integriteten som är bärkraften och en tillgång i ambitionen att nå målet. Individen är bärare av en ambition att vara skapare av det ädla och det belevade som personen bär med sig. Om det inte finns någon integritet finns det heller ingen självständighet.

Hyltemark, Sanneblad och Rosenblad anser att ”olika professioner och expertområden behövs i vården”.[73] Eberhard skriver ” den lilla människans slag mot det system som säger att vi alla är lika, att ingen får sticka ut.”[74] vilket uttrycker en motsatt uppfattning då patienten vill upprätta ett självständigt ledarskap. Eberhard beskriver en upproriskhet som ingår i ett mönster som är den svenska jantelagen.[75] Men då patienten tar på sig ett ledarskap inför livar denne inte en upproriskhet utan denne får kontakt med sig själv, sin egen person. 

Pernulf argumenterar för att i chefspositionen bör det finnas en ”medicinsk kunskap ”[76] för att kunna utveckla den medicinska verksamheten. Patienten behöver inte de medicinska kunskaper som läkare har men för att kunna möta läkaren sin egen kompetens bör denne vara väl förtrogen med sig själv genom din andlighet.  Eberhard uttrycker att de som är ”mest individuella, de mest speciella är de fåtal människor som säger att de är precis som alla andra.”[77]

Läkaren stävar efter att ge patienten förutsättningar och mål därmed behövs andlighet. Sävblom och Zeland argumenterar för att den ”medicinskt ansvariga professionen leder sjukvården” Det är naturligt att det professionen leds av den som är mest initierad. Eberhard skriver genom ”jantelagens altare” skapas en miljö” där staten kontrollerar allt vi gör och i ännu högre grad vad vi tycker”[78]   Patienten önskar få samtala med den profession som mest initierad men för att erhålla och upprätthålla god etik bör även patienten förstå sitt ledarskap och att denne har en särskild personlighet och styrka genom sin patientcentrering. Patientens andlighet är förutsättning för god vård.

4.2 Existentialismens fundament

Andlighet är förutsättningen och utgör ett fundament hos patienten. Patienten kan inte undgå sin insida eftersom etik och moral visas genom integriteten. Det finns ett närliggande samband mellan etik och moral eftersom etiken bearbetas till att frambäras i en god moral. Bearbetningen ger god frukt eftersom den är genomtänkt och väl framförd. Den är nyanserad och förädlad. Den är dessutom utvecklad och uppodlad.  Den ger erfarenhet och blir till att kunna upptäcka det nyanserade.  Immunsystemet som kan översättas med att patienten beskyddar sig själv. Denne sätter upp ett försvar som beskyddar patienten som läkaren indirekt medverkar till. 

Ulf Schöldström beskriver i artikel framtidens ledare[79] vilken chefsutbildning som läkare har fått. Läkarna menar att de fått en formell chefsutbildning. Men Erwin Bischofberger argumenterar för i artikeln Människans eftersatta insida[80] och han menar att det finns en diskrepans mellan många patienters andliga behov och personalens bristande förmåga att möta förmåga att möta.[81] Men ett andligt behov ingår i existentialismen frågor och områden. Även Stefan Einhorn beskriver problemet om patienters andliga behov i artikel Svårt sjuka patienters andliga behov försummas i vården.[82] Han menar att det finns fyra grundläggande behov hos olika patienters skeende livet. Dessa kan beröra fysiska behov smärtterapi, behandling av illamående, trötthet. Den andra berör relationer till familj och vänner. Den tredje är patientens psykologiska behov som rädsla och ångest. Den fjärde gruppen berör andliga och existentiella behov.[83] Jag menar att allt hör samman andliga och svar på existentiella frågor lindrar.

5. Förmåga att upptäcka fundamentets system inom patienten   

Att leta efter dolda system kan ta mycket tid i anspråk eftersom det dolda inte kan ifrågasättas men med hjälp av andlighet blir det möjligt. Det som inte blir ifrågasatt finns inte och inte uppdagas. Existentiella frågeställningar som inte kan ställas av patienten kan bli till problem eftersom samtalsklimatet inte tillåter det. Det kan vara svårt att samtala om något som inte kan tas emot. Men läkaren genom sin profession kan förstå patientens svårighet och trångmål då det blir tillåtet att upptäcka existentialismens dolda system.

5.1 Inspiration och viljeinriktning

Genom att läkaren med sin profession gett patienten förutsättning att bli sin egen ledare påverkar dennes motivation att bevara viljan och inspiration till existentialismen. Varje patient som saknar för lite andlig motivation och någon form av belöning påverkas vilket är helt rimligt att anta att viljan, motivation och inspiration påverkar patienten. Anders Hansen menar i artikeln Underaktivitet i ventrala striatum kopplad till psykos att patienten påverkas genom avsaknad av motivation och ett belöningssystem. ”Förändringar i hur hjärnan processar belöning tros nämligen vara en viktig underliggande orsak till psykotiska symtom.” Underaktivitet under lång tid påverkar patienten i en negativ spiral. Det kan vara svårt att tala om existentialismen och upptäcka en dold negativ spiral. Om inspiration och viljan saknas kan den ändras genom att bli medveten om andlighet är den egentliga orsaken. 

5.2 Bevara existentialismen

Läkaren förmedlar i sin roll en uppriktighet att patienten är sin egen andliga ledare. Men det behövs ett andligt samtals klimat för att ställa frågor om existentialism. Varje patient är troligen i behov av samtala om existentialism men genom att läkaren har gett förutsättningar utvecklas patientens existentiella frågor.

Erwin Bischofberger argumenterar för att det finns en avsaknad av existentiella frågor inom sjukvården. Om patienten har existentiella frågor blir de eftersatta, vilket Bischofberger beskriver i artikeln Människans eftersatta insida.[84]  Olösta existentiella gåtor hos patienten blir svåra att formulera.  ”Existentiella och andliga frågeställningar kvarstår som olösta gåtor.”[85] de förblir därmed obesvarade och ouppklarade.  ”Människans ansikte är liksom hennes ikon som ska skyddas”[86], vilket är hennes försvar till sin omgivning, ” Hennes ansikte avslöjar att hon är en frågande och sökande varelse med en andlig insida”. [87] Patienten måste därmed dölja sina frågor och sina existentiella frågor.

                      Stefan Einhorn ger förslag på den inriktning som patienten kan ges i sina andliga existentiella frågor i artikeln Svårt sjuka patienters andliga behov försummas i vården[88] Einhorn beskriver olika skeenden i patientens liv som påverkar denne. Men även Einhorn beskriver patienter andliga och existentiella frågor. Andliga frågor ingår i existentialismen. Einhorns artikel berör en palliativ vård men jag vill uttrycka att existentiella och andliga frågor berör patienten på samma

sätt. En palliativ vård är särskilt betydelsefullt men patienten är alltid i behov av existentiella samtalsämnen oavsett om den är palliativ.

6 Diskussion

Mitt syfte har varit att betona andlighetens och existentialismens betydelse för patienten. Därmed är läkarens roll av största betydelse. Genom att läkaren medverkar till patientens patientcentrering betyder det att patienten själv tar ett ansvar för sin hälsa. Patienten medverkar själv till sin andlighet. Min tanke är att läkaren är medveten om andlighetens och existentialismens betydelse för patienten.

                      Forskningen visar att det högst väsentligt att patienten blir medveten om sin patientcentrering. Miller argumenterar för moralisk bildning som bör sammanfogas med etik eftersom etik och moral hör samman. Miller betonar att människan ska kunna reflektera över vem hon är. Av det skälet är människan beroende av sin andlighet. Herzog förespråkar en social rättvisa eftersom ett jämlikt samhälle har lägre kriminalitet och högre trovärdighet till sanningen. Eberhard uttrycker att samhället har förlorat sin självständighet vilket har fått till följd att i samhället finns en missnöjdhet och modlöshet.  Det andliga samhället har minimerats.

                      Läkarna har en andlig ledarskapsroll att förmedla till patienten. Det betyder att patienten får en ekonomisk vinst genom att ta del av sin andlighet som är kopplad till dennes hälsa. Den nya roll som läkarna får är just är att betona den existentiella hälsans andliga roll.      

Då patienten är jämställd med läkaren blir samtalet dem emellan mycket god båda lyssnar och respekterar varandra. Läkaren med sin profession med svar på medicinska frågor men patienten har större kännedom om sin person eftersom denne har sin egen självständiga andlighet.

Följande frågor framhöll jag ovan som enligt mig skulle hjälpa patienten att reflektera över sitt andliga liv och sina existentiella frågor.  

Är patienten rädd för förändring om denne inte vill bli medveten om patientcentrering då där ingår andlighet och existentialism? Det borde patienten inte vara eftersom denne har mycket att vinna på en patientcentrering. 

Om patienten upplever sig ha en skapande kraft borde denne önska en förändring eftersom en ett skapande innebär kreativitet.

Absolut kan läkaren hjälpa patienten att fördjupa dennes andliga liv därmed hjälper läkaren patienten att få denna kreativitet.

Det som händer är att patienten blir medveten om kraften att kunna skapa.

Det som händer är att patienten upplever sig själv som ledare eftersom denne tillämpar ledarskapet på sig själv.

Då upplever sitt andliga ledarskap och har ständig kontakt med sin person är ”jantelagen” inte närvarande eftersom andliga och existentiella frågor ställs. 

Källor och litteraturlista

Källor

Ahlgren1999, nr 5, volym 96 Edel Karlsson Håål, Läkaren – sjukvårdsarbetare eller medicinsk expert och ledare?

Andåker 2003 , nr 23, volym 100. Läkare och ledarskap.

Bischofberger 2000, volym 97, nr 51-52, Människans eftersatta insida.

Bäärnheim Sofie, & Hollander Anna-Clara, 2015-08, Kunskap om kulturella aspekter av hälsa är nyckel till jämlik vård

Eberhard David 2009, Ingen tar skit, Stockholm.

Einhorn Stefan 1999, volym 96, nr 19, Svårt sjuka patienters andliga behov försummas i vården.

Einhorn Stefan, 2002 1-2, volym 98, Etiken i praktoken – en fråga om att prioritera rätt.

Eklund Anna-Karin 2005-05-23, nr. 21 Verklig förändring.

Hansen Anders 2015-11, Underaktivitet i ventrala striatum kopplad till psykos.

Hjelte Lena 2001, nr40, volym 98 Våga vara ledare, våga vara närvarande.

Hyltmark, Anna, Sanneblad Martin  & Rosendahl Sofia 2005,nr4, volym 102 , MSF och SYLF uttrycker förlegade åsikter om ledarskapet i vården!.

Kongstad Poul 2006-02-15, nr.7, Kräver sjukvården Ledare av Guds nåde – eller räcker det med för uppgiften dugliga?.

Lövtrup Michael, 2016 01-11, Idag känner hon sina gränser.

Nilsson Bågenholm 2006-0118, nr.3, Läkarna är omistliga som chefer i vården!

Pernulf, Anne-Marie 2005-11-01 nr. 44. Vill vi axla chefsansvaret?

Zackrisson Björn 2006-01-18- nr. 3, Förena medicinsk kunskap med ekonomi och administration!

Schöldström Ulf 2000 volym 97, nr 3, Framtidens ledare.

Sävblom Charlotte &Stensmyren Heidi, 2007-03-10, Unga läkare behövs som ledare och chefer i modern sjukvård! 

Sävblom Charlotte & Zeland Johan 2005 nr. 4 volym 102, Chefer inom vården ska vara läkare.

Werkö Lars, 2005 -11-03 Förnyelse är ett generellt behov

Werkö, Lars 2006-01-18 nr. 3, Kan läkaren återta sin roll i sjukvården.

Wilhelmson Birgit 1998, nr. 49, volym 95, Mogna, moderna ledare vågar riva vårdens hierarki. ”Men att bli ledare är en smärtsam identitetsprocess”.

 Litteraturlista

Bischofberger Erwin,  Människovärdet vid livets gränser , 1992, Uppsala.

Eberhard David, Ingen tar skit, 2006, Stockholm.

Herzog, A Durkheim social , 2018

Watts Miller W, Durkheim morals and modernity, 1996


[1]Läkartidning för alla läkare –  http://lakartidning.se- Läkarförbundet.

[2] W Watts Miller 1996.

[3] W Watts Miller 1996, s. 141.

[4] W Watts Miller 1996, s. 142

[5] W Watts Miller 1996, s. 143

[6] W Watts Miller 1996, s. 143.

[7] W Watts Miller 1996, s.155.

[8] W Watts Miller 1996, 156.

[9] W Watts Miller 1966, 157.

[10] Herzog 2018.

[11] Herzog 2018.

[12] Eberhard

[13] Eberhard s. 62.

[14] Eberhard s. 95

[15] Eberhards. 95

[16] Werkö, 2005

[17] Werkö, 2005

[18] Wilhelmson 1998, nr.49,volym 95.

[19] Werkö 2005- 11- 03

[20]Hjelte 2001,nr 40, volym 98.

[21] Pernulf 2005-11-01, nr.44.

[22] Pernulf 2005-11-01, nr.44.

[23] Pernulf 2005-11-01 nr.44.

[24] Kongstad 2006-02-15, nr.7.

[25] Nilsson Bågenholm 2006-01-18, nr. 3.

[26] Ahlgren 1999, nr 5, volym 96. Edel Karlsson Håål

[27] Ahlgren 1999, nr 5, volym 96. Edel Karlsson Håål

[28] Verkö 2006-01, nr. 3.

[29] Verkö 2006-01-18, nr 3.

[30] Lövtrup 2016, 01-11

[31] Lövtrup 2016

[32] Verkö 2005-11-03

[33] Bäärnheim &Hollander 2015-08

[34] Bäärnheim &Hollander 2015-08

[35] Verkö 2005-11-03

[36] Verkö 2005-11-03

[37] Sävblom &Stensmyren 2007-03-10

[38] Sävblom &Stensmyren 2007-03-

[39] Andåker  2003-volym 100, nr 23

[40] Andåker  2003-volym 100, nr 23

[41] Nilsson 2006-01-18

[42] Hjelte 2001-volym 98, nr 40

[43] Hjelte 2001-volym 98, nr 40

[44] Hjelte 2001-volym 98, nr 4

[45] Eberhard 2009, s. 92

[46] Eberhard 2009, 92

[47] Hyltmark, Sanneblad &Rosendahl 2005,nr4, volym 102.

[48] Pernulf 2005-11-01 nr.44.

[49] Eberhard 2009 s. 93

[50] Perulf 2005-11-01 nr.44.

[51] Eberhard 2009, s 95

[52] Sävblom & zeland 2005 nr. 4 volym 102.

[53] Eberhard 2009, s. 95

[54] Zackrisson 2006

[55] Werkö 2006

[56] Zackrisson 2006

[57] Nilsson Bågenholm 2006-01-18, nr. 3.

[58] Eklund 2005-05-23, nr 21.

[59] Wilhelmson 1998, nr. 49, volym 95

[60] Wilhelmson 1998, nr. 49, volym 95

[61]Ahlgren1999, nr 5, volym 96 Edel Karlsson Håål

[62] Nilsson Bågenholm 2006-0118, nr.3.

[63] Hjelte 2001, nr40, volym 98.

[64] Hjelte 2001,nr 40, volym 98:

[65] Hjelte 2001, nr 40, volym 98.

[66]Hjelte 2001, nr40, volym 98.

[67]Hjelte 2001, nr 40, volym 98.

[68] Andåker 2003 , nr 23, volym 100.

[69] Andåker 2003,nr, 23, volym100.

[70] Eklund 2005-05-23, nr. 21.

[71] Schöldström 2000 volym 97, nr 3.

[72] Schöldström 2000 volym 97, nr 3.

[73] Hyltmark, Sanneblad &Rosendahl 2005,nr4, volym 102.

[74] Eberhard 2009, s.98.

[75] Eberhard 2009, s. 98.

[76] Pernulf 2005-11-01 nr. 44.

[77] Eberhard 2009, s.99

[78] Eberhard 2009, s.42

[79] Schöldström 2000 volym 97 nr.3.

[80] Bischofberger 2000 v 97 nr51-52.

[81] Bischofberger 2000 v 97 nr51-52

[82] Einhorn 2002 nr 1-2 volym 99

[83] Einhorn 2002 nr 1-2 volym 99

[84] Bischofberger 2000, volym 97, nr 51-52

[85] Bischofberger 2000, volym 97, nr 51-52

[86] Bischofberger 2000, volym 97, nr 51-52

[87] Bischofberger 2000, volym 97, nr 51-52

[88] Einhorn 1999, volym 96, nr 19

1.Inledning

Samhällets förändring innebär att patienten måste ett ansvar för att få en gott hälsotillstånd där dennes andlighet och existentialism är involverade och medverkar till god hälsa. Genom samhällets marknadisering får patienten ett ansvar där denne uppfattar att andlighet är till hjälp och medverkar till att få en kännedom om sig själv. Genom läkarens professionalitet har denne en central roll för patientcentreringen. Läkarens roll kan upplevas som komplicerat, oavsett vilken befattning läkare har. Men läkaren har ett uppdrag att utföra som denne är kallad till. Det är läkarens uppgift att vara den som ger patienten förutsättningar i livet Det finns ett universellt problem, vilket betyder att det finns ett behov av förnyelse av andlighetens betydelse inom läkarkåren och sjukvården i övrigt. Därmed behövs en patientcentrering hjälp av läkare och övrig sjukvårdspersonal genom den professionalitet de har att medverka till vilka möjligheter själv har att förbättra sin hälsa. Det innebär att patienten kan bli sin egen ledare alltså sin egen läkare, sjuksköterska, undersköterska genom sin medvetenhet och reflektion som denne gör över sitt andliga liv. De flesta människor betraktar sig själva som ledare och tar sitt ledarskap på största allvar men ändå händer det att människan går igenom olika faser i livet. Och de flesta människor behöver få råd som kan vara opartiska och kan därmed vara objektiva. Jag är teolog och historiker och vill beskriva vikten av att andlighet tillhör människan.

1.2 Syfte

Eftersom jag är teolog och historiker vill jag verka för och lyfta den andliga och den existentiella sidan hos människan till dimension som dessa två begrepp består av. Således är mitt syfte att läkaren och patienten ska få en god dialog där patienten tar ansvar genom att fokusera på patientcentrering. I denna patientcentrering är andlighet och värna om att ställa sig existentiella frågor.  Där är läkaren till god hjälp med sin ledarroll och hjälper patienten att få ett ansvar för sin person genom att läkaren kan påverka patienten genom sin professionalitet. Det som jag vill undersöka är på vilket sätt läkaren med sin professionalitet kan vara patienten till hjälp. Därmed vill jag fördjupa mig i vad en patientcentrering kan leda till. Därmed förtydligas den dialog som kan medverka till att den blir synlig och lyfts fram mellan läkare och patient därmed klargörs och betonas läkarens ledarroll.  

1.3 Frågeställning och frågor

All sjukvårdspersonal har adekvat och möjlighet att möta och påverka patienten genom sin medicinska utbildning. Men läkaren har med sin medicinska utbildning en extra möjlighet eftersom det är till läkaren som patienten kommer till när denne behöver medicinska råd och god framförhållning. Läkarens roll är ibland komplicerad men denne har en särskild roll i sin kontakt med patienten.  Det finns oförutsägbara händelser som inträffar men genom att reflektera över sitt liv är begreppet patientcentrering av största vikt att reflektera över. Men ingen kan vara en mer trolig att kunna reflektera över sitt liv än patienten själv.

Det är problematiskt för patienten att just vara patient eftersom frågan är vem bäst kan förstå patienten. För att helt kunna förstå patienten måste omgiven vara införstådd med dennes önskemål och mål. Detta är orimligt för omgivningen. Ingen annan än personen själv kan förstå sina önskemål och mål. Om det finns en integritet, vilket måste finnas, är det omöjligt att helt tränga igenom den. Det är inte lätt att uppleva sig som ledare eftersom patienten är beroende av sin omgivning. Ingen kan vara totalt isolerad eftersom då förvärras troligen patientens hälsotillstånd. Men på vilket sätt kan patienten uppleva sig som ensam men ändå inte uppleva detta sinnestillstånd. Omgivningen förstår att patienten kan känna sig ensam därför är det troligen flera andra än patienten själv som vill vara dess ledare. Frågan är hur bevarar patienten sin integritet? Patienten möter läkare med olika professioner som ska delge denne de bästa råden men ändå ska patienten kunna bevara sin integritet. Därmed är patientens integritet av betydelse då hon vill bygga sin framtid eftersom det kan komma oförutsägbara händelser som gör att drömmen krossas och går om intet.  Det finns en andlighet som ingår i existentialismen några av läkarna framför den inte andligheten men den finns där.

                      Jag tänker mig att läkaren ändå är en läkare som är medveten om andlighetens och existentialismens betydelse för patienten och därmed ställs här en rad adekvata frågor. Följande frågor jag framhålla.  

 Är patienten rädd för förändring genom att inte vilja bli medveten om patientcentrering där ingår andlighet och existentialism?

Önskar patienten en förändring?

Kan läkaren hjälpa patienten att fördjupa dennes andliga i sitt liv?

Vad är det som händer med patienten och hur kan denne påverka sin situation?  

Vad händer med patienten då denne inte upplever sig själv som ledare?

Hur kan patienten tillämpa sitt ledarskap till sig själv?

Förhindras patienten av ”jantelagen” att ställa sig andliga och existentiella frågor? 

1.4 Metod

För att uppnå mitt syfte använder jag mig av artiklar som är hämtade ur Läkartidningen. Tidningen ger läsaren en omfattande och grundlig inblick i läkarnas professionella roll. Läkartidningen är en medlemstidning som riktar sig både till yrkesverksamma läkare och pensionerade medlemmar i Sveriges läkarförbund. Den är en tidskrift med profession och den behandlar såväl medicinska som fackliga frågor. Tidningen är ett välbesökt forum för professionell debatt och på korrespondentsidorna finns det plats för kortare inlägg och för att skapa en debatt. Läkartidningen är därför en utmärkt källa för den som vill analysera utvecklingen inom hälso- och sjukvården ur läkarkårens perspektiv. Tidningen kommer ut med cirka 36 nummer per år.  [1] Det material som valts ur tidningen är artiklar som diskuterar läkarnas ledarskaps roll.

 Människan är en andlig person. Därmed använder jag mig av artiklar som framhåller läkarens ledarroll som får bli en symbol för en andlig läkare. Läkartiden är en tidning som även patienten kan få en uppfattning hur läkarna uppfattar sitt uppdrag. Det är forum där den interna debatten inom läkarkåren rörande yrket och yrkesrollen förs och i detta syfte berör artiklarna olika uppfattningar om chefsrollen och ledarrollen. Rubrikerna i artiklarna handlar om det problematiska i läkarnas ledarroll och jag kopplar dem till patienten. Skälet till att jag använder mig av artiklar som berör läkarnas ledarroll beror på att patienten ska förstå sin egen ledarroll därför är det läkarna som skrivit dem.   

-Den första delen som omfattar samtliga delar i avsnittet två som består av tre delar. Avsnitten behandlar marknadisering på olika sätt som innebär att läkaren har ett övergripande mål just genom att betona patientens ansvar och vad den betyder. I detta avsnitt är andlighet och existentialismen en del av samhället.

-Den andra delen som omfattar samtliga delar i avsnittet tre som består av tre delar.  Den förtydligar på vilket sätt den ekonomiska vinsten kan kopplas till patientens hälsa där andlighet och existentialism ingår.

-Den tredje delen som omfattar samtliga delar i avsnittet fyra som består av två  delar.  I detta avsnitt är även här beskrivs den andliga och existentialismen.

-Den fjärde delen omfattar samtliga delar i avsnittet två som består av två delar där vikten är att bevara existentialismens andliga del.

1.5Teorier om människan i samhället

W Watts Miller utvecklar en teori om hur människan förhåller sig i samhället som baseras på hur hon ska kunna förstå sig själv i boken Durkheim, moral and mordernity.[2] Miller framhåller att Durkheim utvecklar etikens teori om människan och beskriver vad som händer med människan när hon inte följer uppställda normer. Det finns ett avstånd mellan etik och moral hos människan. Det finns ett fel när de inte har samma syfte. Durkheim talar om moralisk bildning. Det är inte möjligt att försäkra sig om traditionens religiösa moral. Upplysningen sågs som en negativ operation som överskuggade allt. I etikens namn där improviseras moralen.[3] Människan måste söka det innersta i det religiösa begreppet alltså är den moraliska realiteten förlorad och gömt. I att förstå moralens kärna genom att avkläda alla symboler Durkheim hävdar att det finns empirisk verklighet. Gud är ett symboliskt uttryck, moralisk fakta som genomlysts symboliskt. Det är nonsen om människan inte tror att Gud är integrerad i det traditionella livet och avslöjar samhället. [4] För Durkheim är religion och moral nära sammanbundna med varandra eftersom de är nära förbundna med varandra och är de även beroende av varandra. Enligt Durkheim involveras moralen i det trancendenta där finns individens tankar, upplysningen och empirisk verklighet. Etiken kanske förstör moralen genom blindheten till det heliga och därefter till det transcendenta.[5]

                      Miller betonar vikten av att kunna reflektera vem människan är. Durkheim menar att värdet av att känna sig som hemma har betydelse för sambandet mellan sin moraliska auktoritet och sig själv. Om människan upplever att hon känner sig hemma i sin etiska regel då uppstår en moralisk tveksamhet eftersom den etiska regeln står över moralen.[6] Därmed finns det avstånd mellan etik och moral vilket får konsekvenser i hennes liv. Människans relation till sig själv är i obalans då det inte finns någon integritet hos henne. Människans kraft och lycka når inte varandra. Den individuella moralen är den egna godheten finns och även plikten, stoltheten och respekten mot sig själv. Durkheim menar att moralisk transcendens leder människan till argument som hänger samman med moralisk hierarki, att det finns ett system i hierarkin. Det leder till en förnekelse av moralen som helhet. Dessutom att individen elimineras och kvar finns endast samhället.[7]

                      Miller förklarar samtalets kultur när Durkheim beskriver vänskapens kultur. Vänskapen har betydelse i olika kulturer men är viktig. I vänskapen är hjärta och blod knutet till vänskapen men även familjens ideal genom individer skapar gemenskap. Individen är central i samhället i sin helighet, som sin person.[8] Durkheim avvisar egoism hos individen eftersom den är omöjligt för människan att leva i. Människan kan inte vara främling för sig själv eftersom hon kan ta in allt från samhället. Om människa har en oro för samhället blir det till människans egen oro.[9]     

Liza Herzog beskriver i sin teori varför social rättvisa är betydelsefullt i samhället. Herzog förklarar vad Durkheim menar vad social rättvisa och att den grundar sig på moralisk rättvisa i artikeln Durkheim and Social Justice. [10] Durkheim framhåller att ett ojämlikt skapar hinder till att skapa ett jämlikt samhälle. Social forskning hänvisar till att det finns en uppfattning om att ett jämlikt samhälle har lägre kriminalitet, en högre trovärdighet sill sanningen och även färre hälsoproblem. Därmed har jämlikheten betydelse för bättre hälsa. Durkheim anser att i ett icke jämlikt samhälle finns det ingen intuitiv spontanitet dessutom råder det orättvisa och viljan till kontrakt undermineras[11]

David Eberhard förmedlar i sin teori att samhället har förändrats i boken Ingen tar skit[12]. Det är en teori som är besvärande och plågsam för många människor. Det har blivit ett samhälle som präglas missnöje, missmod och modlöshet.  Eberhard beskriver ett samhälle i förändring, som innebär ett förändrat beteende hos människan. Eberhard menar att människan har överlämnat sin självständighet till samhället. Därmed är hon helt beroende av samhället.  Den människa som söker trygghet i en yttre fasad, tillfredställen i framgång eller i materiella ting blir lätt kränkt.[13] I det moderna Sverige kombineras viljan att bli omhändertagen med jantelagen som styr varje mellanmänsklig relation. Samhället styrs av avundsjuka, rädsla, krav på rättvisa. Dessa olika epitet är kombinerat med att andra har det bättre.[14] Det moderna Sverige förmedlar att ”Du ska inte tro att du är någon” Det är jantelagen som verkar i Sverige. De människor som är mest unika, de som är mest individuella och som vill utrycka att de är speciella och de säger att de är som all andra.[15] 

2. Läkaren som ledare för patienten 

Läkaren har sin profession där flera olika specialistkunskaper ingår. Att kalla sig chef är ett uttryck för att vara ledare men det ställer anspråk och vissa förväntningar på att denne är lyhörd vilket innebär att personen kan lyssna. Med andra ord betyder det också att kunna föra en konstruktiv dialog. Denna dialog innebär att patienten kan förstå innebörden i det framförda av läkaren.

Patientcentreringen innebär att förstå sin andlighet därmed blir patienten sin egen ledare men inte över någon profession utan över sitt liv. Patientens utveckling är komplex eftersom det är process och kan därför behövas flera steg i processen. Det kan uttryckas att själva livet är en utveckling genom olika processer.

2.1 Ledarskap i marknadiseringens tidevarv

Utvecklingen i marknadiseringens tidevarv är komplex genom förståelse av samhällets behov av andlighet. Lars Werkö betonar i artikeln Förnyelse är ett generellt behov[16] ”i förhållande till livets realiter” [17]: Det behövs mer än att patienten engagerar sig i medicinska frågor utan även får ett personligt engagemang. I mötet med läkaren får patienten en rad föreskrifter som denne bör ta ansvar för men det svårt för patienten eftersom denne inte varit medveten om eller kan påverka. Men ger läkaren patienten råd som medverkar till förbättra patientens situation blir denne mer påverkbar till de råd som läkaren ger. Därmed får patientcentreringen en långsiktig innebörd och blir mindre komplext som leder till dennes andlighet. Den innebär att involvera en framförhållning genom att bli medveten om livets existentiella frågor.  I den existentiella frågan finns en medvetenhet som patienten har att just vara att ensam i sitt slag som gör intrång och påmind hos patienten. Patienten får lov att få lov att vara oliktänkande där etik och moral utgör grunden hos denne själv och är centrala begrepp. Denna tillåtelse av lov av oliktänkande ger näring för nya tankar och för ett nya handlingssätt. Att vara oliktänkande kan göra ont i själslivet men patienten är sin egen läkare.  Därför ställer Birgit Wilhelmson frågan ”Vad är en människa?”. Människan är ensam i sitt slag men ändå inte ensam efter hon är medveten om sina tankar. De kan vara oklara därför ställer sig patienten sin fråga inte som Wilhelmssom uttrycker ” hur ska vi jobba med förändring?[18] Utan hur ska patienten ska få kontakt med sina tankar.  Patienten behöver få uppleva att det finns en konsensus med sig själv som innebär en förståelse över att just få vara ledare i sitt liv. Därmed får patienten en gemenskap med sig själv.  Men en motsättning till att tänka långsiktigt är förenat med en stabil grund att stå på. Lars Werkö argumenterar att det finns ett generellt behov av förnyelse, som inte endast berör medicinska frågor utan även att patienten växer och utvecklas i förhållande till sitt liv.[19] Det betyder att patienten vågar ha tillit till läkarens utlåtande genom att patienten förstår sig själv och beaktar sin andlighet och existentialismens frågor.   

Patientcentreringen bidrar med sin tankar genom att just visa att denne kan gör skillnad genom att just ha kontakt med sina tankar. När Lena Hjelte argumenterar för att ”ledarskapet förtjänar man, chefskapet är den formella tjänsteställningen” [20] är just för patienten ska förstå ledarskapet. Därmed finns det en avgörande tanke om att ledarskapet innefattar något mer. Tanken är att låta den växa till något som är en acceptans till sig själv.  Men om ett motstånd finns mot egna logiska tankar tillåts de logiska tankarna att passera och därmed tas de inte någon notis om dem vilket även betyder att andlighet och existentialismens frågor tillåts att passera.

Patientens andliga ledarskap bär på en vishet och en klokskap. Men då patienten inte medgiver sig själv att vara oliktänkande kan vara en orsak till att denne inte tar sitt ledarskap på allvar eftersom det förutsätter en konsensus. När Anne-Marie Pernulf menar att ”läkare lämnar”[21] och inte heller söker ”chefsroller”[22]  ”inom hälso-sjukvården” ledande positioner[23] då lämnar även patienten sin ledarroll och sin patientcentrering därmed går andligheten och existentialismen.  Svårigheten med att låta visheten och klokheten ta plats är att inte söka dem men heller inte söka andligheten och existentialismen.

Om patienten inte har kontakt då är det svårt att ställa en viss fordran på krav. Hjelte utrycker i sitt ledarskap i sin profession vilket ingår att kunna ställa krav som ledare eftersom professionen har en läkande förmåga. Hjelte argumenterar för att läkarna ställer anspråk på att utöva sin profession ”det är inte självklart.” men i professionen finns förutsättningarna inbyggda. Men det är inte heller självklart för patienten att ställa krav på sig själv om inte motivationen finns. 

2.2 Självständighet i läkarens ledarskap

Om patienten inte förstår sin andlighet uppstår ett tvivel hos denne eftersom patientcentreringen har en framträdande funktion då denne är samråd med sig själv.  Vid oliktänkande uppstår då argumentationen att det finns en tveksamhet och en obeslutsamhet för det som är avvikande.  Därför anför Paul Kongstad en viss kritik eftersom han anser att det saknas konkurrens inom sjukvården. ”I brist på konkurrens om ledarskapet har läkarkåren odlat tröga och långsamma utbildningskarriärer som inte gagnat nytänkande.” [24] Motsatsen till nytänkande hos patienten beror på olika faktorer men en faktor är en känsla av otrygghet och en rädsla för det okända om läkarrollen är otydlig för patienten. Andlighet behövs i självständigt ledarskap och för ett självständigt ledarskap och för att kunna kritiskt granska. Om det inte finns en andlig självständighet uppstår en absolut konsensus vilket inte är bra för existentialismen.

Jag vill här skriva om andlighetens självständighet. Läkaren möter patientcentreringen med sitt ledarskap bidrar den med sin auktoritet och sin specialist kunskap därmed ger läkaren patienten dennes förutsättningar. Men patienten är central med för sin andliga ledarskapsroll. Eva Nilsson Bågenholm anser att det är ”oroväckande är att många läkare ser det som att sjuksköterskorna har tagit maken”[25] vilket kan uppfattas som kritik eftersom patienten är involverad genom att uttrycka sitt ledarskap och sin åsikt. Patienten tillåter inte ett logiskt resonemang få framträda då andlighet saknas eftersom andligheten ingår i resonemanget och därmed ställs inga existentiella frågor.  

Patienten har en etik och en moral som bygger på en tillåtande miljö till sig själv. Den etiken och moralen är beroende av en patientcentrering och även en integritet och självständighet. Av den anledningen kan det uppstå problematik. Edel Karlsson Håål antyder att det finns en viss oro över att det finns ”arbetsmiljöproblem”[26] eftersom läkarna är ”stressade”[27]. Det är problematiskt att inte tillåta vad etik och moral har betydelse för patientens livsprocess.

Patienten som ledare i sitt liv är delaktig för att behålla utvecklingen av sitt andliga ledarskap. Lars Verkö uppmanar till en förändring och ställer frågan om att ”ställa en diagnos verkligen betraktas som ett revirtänkande” [28] Han uttrycker vidare ”man måste ställa helt andra krav på den allmänläkare som uppehåller frontlinjen mot allmänheten och de olika specialister som finns i sjukvården.”[29] Det fordrar en utvecklig i ledarskapet. Det innebär att våga fordra att vilja utvecklas genom livsprocessen. Michael Lövtrup framhåller i artikeln Idag känner hon sina gränser[30] att Pia Malmquist fick insikten om att de möten som hon var med om var inte att påverka utan för henne var det patientmöten som påverkade henne mest.[31] Att förstå sin gräns är avgörande i mötet mellan läkare och patient. Därför är det betydelsefullt att kunna avväga dialogen genom ett etiskt förhållningssätt från både läkarens och patientens sida.

2.3 Marknadiseringens kultur har sin historia  

Ingen kultur är neutral och opartisk eftersom andlighet formar varje kultur och människa. Varje kultur är bärare av sin självständighet och påverkar patienten. Werkö betonar att medicinska kunskaper har betydelse men patienten har olika bakgrund och är av det skälet en egen personlighet.[32]  Sofia Bäärnheim och Anna-Klara Hollander menar att i artikeln Kunskap om kulturella aspekter av hälsa är nyckeln till jämlik vård [33] att patientens livs erfarenhet på verkar denne. De framhåller för att kunna minska sociala skillnader i hälsa bör kulturella aspekter av hälsa beaktas.[34] Verkö argumenterar för att läkare ställer frågor till sin omgivning i artikeln Förnyelse är ett generellt behov.[35] Den professionella attityden lyder enligt följande ” Du måste inte göra allt. Som yrkesman måste du kunna fatta överlagda beslut, vara villig att försvara dem och acceptera ansvaret för dem.”[36] Eftersom varje kultur bidrar med sin kunskap på problemet är det betydelsefullt att delge. Sävblom och Stensmyren anger skäl till att olika generationer är verksamma som chefer i artikeln Unga läkare behövs som ledare och chefer i modern sjukvård[37] att ”läkarkåren rustar för framtiden också vad det gäller sjukvårdens chefskap[38]  Det är betydelsefullt att olika generationer bidrar med sin kunskap och sina erfarenheter i deras chefskap. Andåker uttrycker i artikel Läkare och ledarskap [39] ”det är få personer förunnat att vara födda till ledare och chefer.”[40] chefskapet måste tränas vilket bidrar till att det blir en naturlig del av läkarens profession. På samma sätt måste patienten tränas till att bli självständig som medverkar till en patientcentrering även andlighet och kunna ställa existentiella frågor måste tränas.

                      Nilsson Bågenholm hävdar i artikeln att Läkarna är omistliga chefer i vården.[41] Läkarens kultur är en profession som är bärare och har ett mål som bör vara tydligt. ”Läkarförbundet arbetar för att alla läkare får en adekvat ledarskaps- och chefsutbildning. Genom ett tydligt mål uttrycks en värdighet som uppbär professionen vilket bidrar till att det upprättas ett mål hos patienten som stärker patientcentreringen. Hjelte argumenterar för att skapa utrymme i artikel Våga ledare, våga vara närvarande[42] Reflektionen bottnar i fundamental närvaro som patienten upplever av läkaren. ”Var och en måste bli sedd”[43] Orden bidrar till en tillit från patientens sida. Att uppleva stolthet har betydelse för både läkare och patient ” Alla ska kunna stolthet” [44] Att våga vara ledare kan vara smärtsamt om läkaren har väsentlig skillnad från patientens men genom läkarens professionalitet kan denne visa sitt ledarskap en respekt för patienten. Det betyder att patienten själv kan ta ett ansvar för sin hälsa genom försvara andlighet och existentialism.

3. Marknadisering ger ekonomisk vinst

Ekonomisk vinst kopplas oftast till värdet av rikedom i form av pengar, vilket är betydelsefullt för patienten, men istället kan ekonomisk vinst även kopplas till att kunna hushålla med mänskliga resurser. Det betyder att patienten lär sig att hushålla med sin egen kapacitet och upptäcka sina egna mänskliga resurser med hjälp av läkarens vägledning. Det betyder att patienten vilar på ett fundament som bärare av människans inneboende resurser men med hjälp av hennes andlighet blir den till en ekonomiska vinst för hälsan.

3.1 Kapacitetens ledarskap är en ekonomisk process i hälsan

 En övergång till ett självständigt ledarskap innebär en sakkunskapens möjligheter där andlighet ingår. Dialogen är process som uppfattas som ett ständigt samtal till ett självständigt ledarskap. Det går inte att undkomma dialogen med det egna jaget eftersom det sker en ständig kommunikation mellan det medvetna och det omedvetna. I samtalet ingår en etik och respekt som är själva grunden för att gå vidare i den inre motsättning som finns mellan i en övergång. Processen i utvecklingen är absolut måste för att upptäcka livets realitet. 

David Eberhard citerar Viktor Frankl då han uttrycker att ”Om livet överhuvudtaget har en mening, måste också lidandet ha en mening.[45] Eberhard menar att livet blir meningslöst om man inte meningen i meningslösa.[46]  Det finns en passage som förenar det medvetna med det omedvetna. Genom förstärkning infinner sig en inre motsättning till en trygghet övergång till ett självständigt ledarskap. Livsprocessen är en dialog men uppfattas som ett mellanstadium för en fortsatt utveckling. Andlighet är en del av denna livsprocess. Genom andlighet och existentialism kommer patienten till nya dimensioner och till nya insikter.

Den kritik som Anna Hyltemark, Martin Sanneblad och Sofia Rosenblad riktar mot att det endast är läkarna som bör vara ledare i vården bör inte gälla längre anser de.[47]  Pernulf utrycker att det bortses från ”patientkontakter med dagliga positiva återkopplingar”. [48] Eberhard beskriver behovet att bli tagen på allvar, som patient, vilket har betydelse för denne.[49]

Pernulf betonar vikten av att ”stötta nuvarande kommande chefer”.[50] Därmed betonas vikten av att ge stöd eftersom annars kan det uppstå en konflikt. Eberhard skriver att det påverkar personen som kan uppleva att denne inte kan påverka situationen.[51] I detta sammanhang bör existentialismen ha en framträdande roll.

Werkö ställer frågan om läkaren kan återta sin roll som läkare, absolut, men med hjälp av ett självständigt andligt ledarskap. Är det ett revirtänkande att ställa diagnos när ekonomiska ersättningar är knutna till medicinsk behandling? Det finns möjligheter att skapa. Charlotta Sävblom och Johan Zeland utrycker att både ”manliga som kvinnliga studenter ges lika förutsättningar”[52] för att verka som chefer. Att våga framträda som chef har betydelse för läkarens professionalitet. Eftersom genom framträdandet skapas en säkerhet och tillit från patientens sida.  Eberhard argumenterar för att det förutsätter att patienten måste lämna begrepp som uttrycker ”avundsjuka, lathet, rädsla, och krav på rättvisa kombinerat med en känsla av att andra har det så mycket bättre.”[53] Det finns inget som kan vara mer förutsägbart än om patienten jämför sig med någon annan. Istället bör andlighetens och existentialismen möjligheter få fram träda.

3.2 Samtalsklimat

Det goda samtalsklimatet påverkar den ekonomiska delen men även administrationen av läkarens ledarskap och där ingår det andliga samtalsklimatet. Björn Zackrisson argumenterar i artikeln Förena medicinsk kunskap med ekonomi och administration.[54]Det finns samtalsklimat som kan vara utan ett bra samtalsklimat. I detta samtalsklimat ingår respekt, etik och moral men framför allt ett lyssnande.  Werkö argumenterar för ett förbättrat samtalsklimat genom att det finns ett behov av ”mänskligt samspel”[55] Om det saknas en koppling ”mellan ekonomisk och medicinsk sakkunskap”[56] men även ”mellan kvalitets- och effektivitetskrav” påverkar det samtalsklimatet. Följden blir ett splittrat samtalsklimat om inte andlighet och existentialism finns där.

3.3 Förmågan att hämta utrymme för hälsan

Underskatta inte styrkan i den andliga kapaciteten att förstå den förmåga i som läkaren och patienten är innehavare av, vilket ger ekonomisk vinst för patientens hälsa.

Den andliga kapaciteten har en avgörande betydelse då ledarskapet ska prövas och ingå i livsprocessen. Patientcentrering betyder att patienten förstår sina tankar och är medveten om dem. Därmed är mötet mellan patient och läkare mycket betydelsefullt. Det är skälet eftersom Nilsson Bågenholm argumenterar för att det ställs krav på chefsrollen” De läkare som vill ta på sig chefskap i vården måste vara väl rustade och visa att vården utvecklas bäst när läkare är chefer” [57] Om Bågenholm Nilsson argumenterar för chefsrollen vilket betyder att samma anspråk kan ställas på patienten. Genom att vara ledare ger patienten sig själv vissa regler, ledord vissa fordran. Patienten uppfattar sig själv att ta sig själv på allvar och uppskatta sig själv.

Patientcentreringen utgör en kombination av just olikhet i tankar där integritet och etik är betydelsefulla men även förstå det existentiella förhållandet i begreppen vad de leder till. Eklund utrycker att ”den lämpligaste ledaren läkarutbildad, ibland passar en undersköterskeutbildad bäst”.[58] Varje profession har sin läkning att bära och sin profession att uträtta. Patienten är medveten om sin läkning genom att själv ta ställning i sitt andliga ledarskap.

Patientcentreringen betonar i sig själv en integritet och ett självständigt reflekterande över sin person. På ett uttrycksfullt sätt beskriver och betonar Wilhelmson ”ledarna i sig själva bära sitt ledarskap” [59] Hon förtydligar ”jag och ledarskapet är ett”.[60] Det betyder att patienten kan uttrycka som professionen gör. Denne är ett med sitt ledaskap eftersom andligheten är en del av den.

Dialogen mellan läkare och patienten är en andlig process, vilket betyder att läkaren ger patienten ett mål som upplevs som rimligt. Patientcentreringen är process som förändras eftersom människans liv förändras. Hon är först litet barn men så småningom blir hon äldre. Det är naturligt att hennes liv förändras vilket hon är medveten om. Men professionen inom kåren har sin förändring. Edel Karlsson Håål anser att ” nödvändigt att läkarna finns med i en förändringsprocess”.[61] Patienten är därmed i samklang och är med förändringsprocessen.

Därmed betonas vikten av patientcentreringen och professionens process de är beroende av varandra. Nilsson Bågenholm uttrycker som behövs för att det ska ske en förändring ”med bra samarbete ökar chanserna att förändra.”[62] Genom iakttagande av tankar kommer en förändring.

Patienten har genom sitt ledarskap möjlighet att visa sig vara jämbördig med de ord som Lena Hjelte argumenterar för att varje professionalitet är betydelsefull ” sjuksköterskor, sjukgymnaster, undersköterskor, sekreterare, läkare, kuratorer, psykologer dietister.” [63] ska uttrycka en stolthet för sitt yrke. Patienten är stolt över sitt andliga ledarskap.

3.4 Själslig styrka ger ekonomisk bärighet  

För att skapa en kreativitet behövs både ett intresse och ett engagemang men framförallt möjlighet att få vara olika behövs andlighet. Hjelte uttrycker att i ansvaret som chef ingår ”engagemang – och tid – för att driva och utveckla verksamheten”[64] Samma uppdrag bör kunna delges patienten för att kunna förverkliga sin kreativitet.

Hos patienten infinner sig ord som beskriver en utveckling av sin person. Hjelte beskriver en närvaro som ifrågasätter en titel som chef eftersom i chefskapet ingår ett ”ledarskap” som inbegriper ”personalfrågor” och ” strategiska ledarskapet”.[65] Patienten kan tillämpa samma egenskaper på sig själv som sjukvårdens profession.

Patientcentreringen bevarar sitt andliga ledarskap genom att förstå sin vilja till engagemanget.  Att gå vidare i sitt ledarskap är att uppmana sig själv till att förstå den egna drivkraften. Hjelte riktar en viss kritik genom att inte tidigare försvara ledarskapet. Hon uttrycker att ”Jag tillät mig själv att ta ledarskapet på allvar och skapa det utrymme jag behövde”[66] Det var framförallt ”strategiska frågor”.[67] Genom sitt mål inser patienten sitt andliga ledarskap.

Den andliga dialogen har betydelse i ledarskapet. Genom sin patientcentrering är patienten i dialog med andra som även de betonar sitt ledarskap. Därför uttrycker Lars Andåker och anser att ”alla läkare leder på något sätt andra människor”[68] Även patienten leder andra som har en patientcentrering.

Det är inte per automatik som patienten får sitt andliga ledarskap. Men sökandet efter att bli sin ledare vilket Andåker framhåller. Han framhåller att det är ”få personer förunnat att vara födda till ledare och chefer”[69] Varje patient arbetar och utvecklar sitt andliga ledarskap.

Patientcentreringen ger många möjligheter till att förmeddela sin kreativitet och sin skaparkänsla. Den skaparkänsla som förmedlas ger mångfalden många tillfällen till att se nya viklingar. Problemet uppfattas inte som ett problem utan ett nytt synsätt. Anna-Karin Eklund menar att det behövs en förändring ”uppmuntra ledarskapet och öka mångfalden bland cheferna”.[70] Patienten tillåter sig själv att glädjas åt sin uppgift att vara ledare.

4. Ledarskapets nya roll genom existentialism

Andlig reflektion återspeglar utvecklingen i existentialismen. Det finns ingen utveckling som inte återger reflektionen mellan läkare och patient. De är beroende av vararandra för att dialogen ska fungera dem emellan. I artikeln Framtidens ledare ger[71] Ulf Schöldström ledorden till framtidens ledare som är ”självkännedom och reflektion”[72]

4.1 Etik, integritet och självständighet förmedlar utveckling

En ny inriktning är en inställning och målsättning för läkarens profession genom att läkaren väcker existentialismen frågor hos patienten och ställer frågan kan hur patienten påverka sin hälsa. Den andliga existentialismens inriktning visar på en samhällelig självständighet i samhället. Det är en målvetenhet som skapar själva integriteten. Integriteten är själva fundamentet i målmedveten hos patienten. Det är integriteten som är bärkraften och en tillgång i ambitionen att nå målet. Individen är bärare av en ambition att vara skapare av det ädla och det belevade som personen bär med sig. Om det inte finns någon integritet finns det heller ingen självständighet.

Hyltemark, Sanneblad och Rosenblad anser att ”olika professioner och expertområden behövs i vården”.[73] Eberhard skriver ” den lilla människans slag mot det system som säger att vi alla är lika, att ingen får sticka ut.”[74] vilket uttrycker en motsatt uppfattning då patienten vill upprätta ett självständigt ledarskap. Eberhard beskriver en upproriskhet som ingår i ett mönster som är den svenska jantelagen.[75] Men då patienten tar på sig ett ledarskap inför livar denne inte en upproriskhet utan denne får kontakt med sig själv, sin egen person. 

Pernulf argumenterar för att i chefspositionen bör det finnas en ”medicinsk kunskap ”[76] för att kunna utveckla den medicinska verksamheten. Patienten behöver inte de medicinska kunskaper som läkare har men för att kunna möta läkaren sin egen kompetens bör denne vara väl förtrogen med sig själv genom din andlighet.  Eberhard uttrycker att de som är ”mest individuella, de mest speciella är de fåtal människor som säger att de är precis som alla andra.”[77]

Läkaren stävar efter att ge patienten förutsättningar och mål därmed behövs andlighet. Sävblom och Zeland argumenterar för att den ”medicinskt ansvariga professionen leder sjukvården” Det är naturligt att det professionen leds av den som är mest initierad. Eberhard skriver genom ”jantelagens altare” skapas en miljö” där staten kontrollerar allt vi gör och i ännu högre grad vad vi tycker”[78]   Patienten önskar få samtala med den profession som mest initierad men för att erhålla och upprätthålla god etik bör även patienten förstå sitt ledarskap och att denne har en särskild personlighet och styrka genom sin patientcentrering. Patientens andlighet är förutsättning för god vård.

4.2 Existentialismens fundament

Andlighet är förutsättningen och utgör ett fundament hos patienten. Patienten kan inte undgå sin insida eftersom etik och moral visas genom integriteten. Det finns ett närliggande samband mellan etik och moral eftersom etiken bearbetas till att frambäras i en god moral. Bearbetningen ger god frukt eftersom den är genomtänkt och väl framförd. Den är nyanserad och förädlad. Den är dessutom utvecklad och uppodlad.  Den ger erfarenhet och blir till att kunna upptäcka det nyanserade.  Immunsystemet som kan översättas med att patienten beskyddar sig själv. Denne sätter upp ett försvar som beskyddar patienten som läkaren indirekt medverkar till. 

Ulf Schöldström beskriver i artikel framtidens ledare[79] vilken chefsutbildning som läkare har fått. Läkarna menar att de fått en formell chefsutbildning. Men Erwin Bischofberger argumenterar för i artikeln Människans eftersatta insida[80] och han menar att det finns en diskrepans mellan många patienters andliga behov och personalens bristande förmåga att möta förmåga att möta.[81] Men ett andligt behov ingår i existentialismen frågor och områden. Även Stefan Einhorn beskriver problemet om patienters andliga behov i artikel Svårt sjuka patienters andliga behov försummas i vården.[82] Han menar att det finns fyra grundläggande behov hos olika patienters skeende livet. Dessa kan beröra fysiska behov smärtterapi, behandling av illamående, trötthet. Den andra berör relationer till familj och vänner. Den tredje är patientens psykologiska behov som rädsla och ångest. Den fjärde gruppen berör andliga och existentiella behov.[83] Jag menar att allt hör samman andliga och svar på existentiella frågor lindrar.

5. Förmåga att upptäcka fundamentets system inom patienten   

Att leta efter dolda system kan ta mycket tid i anspråk eftersom det dolda inte kan ifrågasättas men med hjälp av andlighet blir det möjligt. Det som inte blir ifrågasatt finns inte och inte uppdagas. Existentiella frågeställningar som inte kan ställas av patienten kan bli till problem eftersom samtalsklimatet inte tillåter det. Det kan vara svårt att samtala om något som inte kan tas emot. Men läkaren genom sin profession kan förstå patientens svårighet och trångmål då det blir tillåtet att upptäcka existentialismens dolda system.

5.1 Inspiration och viljeinriktning

Genom att läkaren med sin profession gett patienten förutsättning att bli sin egen ledare påverkar dennes motivation att bevara viljan och inspiration till existentialismen. Varje patient som saknar för lite andlig motivation och någon form av belöning påverkas vilket är helt rimligt att anta att viljan, motivation och inspiration påverkar patienten. Anders Hansen menar i artikeln Underaktivitet i ventrala striatum kopplad till psykos att patienten påverkas genom avsaknad av motivation och ett belöningssystem. ”Förändringar i hur hjärnan processar belöning tros nämligen vara en viktig underliggande orsak till psykotiska symtom.” Underaktivitet under lång tid påverkar patienten i en negativ spiral. Det kan vara svårt att tala om existentialismen och upptäcka en dold negativ spiral. Om inspiration och viljan saknas kan den ändras genom att bli medveten om andlighet är den egentliga orsaken. 

5.2 Bevara existentialismen

Läkaren förmedlar i sin roll en uppriktighet att patienten är sin egen andliga ledare. Men det behövs ett andligt samtals klimat för att ställa frågor om existentialism. Varje patient är troligen i behov av samtala om existentialism men genom att läkaren har gett förutsättningar utvecklas patientens existentiella frågor.

Erwin Bischofberger argumenterar för att det finns en avsaknad av existentiella frågor inom sjukvården. Om patienten har existentiella frågor blir de eftersatta, vilket Bischofberger beskriver i artikeln Människans eftersatta insida.[84]  Olösta existentiella gåtor hos patienten blir svåra att formulera.  ”Existentiella och andliga frågeställningar kvarstår som olösta gåtor.”[85] de förblir därmed obesvarade och ouppklarade.  ”Människans ansikte är liksom hennes ikon som ska skyddas”[86], vilket är hennes försvar till sin omgivning, ” Hennes ansikte avslöjar att hon är en frågande och sökande varelse med en andlig insida”. [87] Patienten måste därmed dölja sina frågor och sina existentiella frågor.

                      Stefan Einhorn ger förslag på den inriktning som patienten kan ges i sina andliga existentiella frågor i artikeln Svårt sjuka patienters andliga behov försummas i vården[88] Einhorn beskriver olika skeenden i patientens liv som påverkar denne. Men även Einhorn beskriver patienter andliga och existentiella frågor. Andliga frågor ingår i existentialismen. Einhorns artikel berör en palliativ vård men jag vill uttrycka att existentiella och andliga frågor berör patienten på samma

sätt. En palliativ vård är särskilt betydelsefullt men patienten är alltid i behov av existentiella samtalsämnen oavsett om den är palliativ.

6 Diskussion

Mitt syfte har varit att betona andlighetens och existentialismens betydelse för patienten. Därmed är läkarens roll av största betydelse. Genom att läkaren medverkar till patientens patientcentrering betyder det att patienten själv tar ett ansvar för sin hälsa. Patienten medverkar själv till sin andlighet. Min tanke är att läkaren är medveten om andlighetens och existentialismens betydelse för patienten.

                      Forskningen visar att det högst väsentligt att patienten blir medveten om sin patientcentrering. Miller argumenterar för moralisk bildning som bör sammanfogas med etik eftersom etik och moral hör samman. Miller betonar att människan ska kunna reflektera över vem hon är. Av det skälet är människan beroende av sin andlighet. Herzog förespråkar en social rättvisa eftersom ett jämlikt samhälle har lägre kriminalitet och högre trovärdighet till sanningen. Eberhard uttrycker att samhället har förlorat sin självständighet vilket har fått till följd att i samhället finns en missnöjdhet och modlöshet.  Det andliga samhället har minimerats.

                      Läkarna har en andlig ledarskapsroll att förmedla till patienten. Det betyder att patienten får en ekonomisk vinst genom att ta del av sin andlighet som är kopplad till dennes hälsa. Den nya roll som läkarna får är just är att betona den existentiella hälsans andliga roll.      

Då patienten är jämställd med läkaren blir samtalet dem emellan mycket god båda lyssnar och respekterar varandra. Läkaren med sin profession med svar på medicinska frågor men patienten har större kännedom om sin person eftersom denne har sin egen självständiga andlighet.

Följande frågor framhöll jag ovan som enligt mig skulle hjälpa patienten att reflektera över sitt andliga liv och sina existentiella frågor.  

Är patienten rädd för förändring om denne inte vill bli medveten om patientcentrering då där ingår andlighet och existentialism? Det borde patienten inte vara eftersom denne har mycket att vinna på en patientcentrering. 

Om patienten upplever sig ha en skapande kraft borde denne önska en förändring eftersom en ett skapande innebär kreativitet.

Absolut kan läkaren hjälpa patienten att fördjupa dennes andliga liv därmed hjälper läkaren patienten att få denna kreativitet.

Det som händer är att patienten blir medveten om kraften att kunna skapa.

Det som händer är att patienten upplever sig själv som ledare eftersom denne tillämpar ledarskapet på sig själv.

Då upplever sitt andliga ledarskap och har ständig kontakt med sin person är ”jantelagen” inte närvarande eftersom andliga och existentiella frågor ställs. 

Källor och litteraturlista

Källor

Ahlgren1999, nr 5, volym 96 Edel Karlsson Håål, Läkaren – sjukvårdsarbetare eller medicinsk expert och ledare?

Andåker 2003 , nr 23, volym 100. Läkare och ledarskap.

Bischofberger 2000, volym 97, nr 51-52, Människans eftersatta insida.

Bäärnheim Sofie, & Hollander Anna-Clara, 2015-08, Kunskap om kulturella aspekter av hälsa är nyckel till jämlik vård

Eberhard David 2009, Ingen tar skit, Stockholm.

Einhorn Stefan 1999, volym 96, nr 19, Svårt sjuka patienters andliga behov försummas i vården.

Einhorn Stefan, 2002 1-2, volym 98, Etiken i praktoken – en fråga om att prioritera rätt.

Eklund Anna-Karin 2005-05-23, nr. 21 Verklig förändring.

Hansen Anders 2015-11, Underaktivitet i ventrala striatum kopplad till psykos.

Hjelte Lena 2001, nr40, volym 98 Våga vara ledare, våga vara närvarande.

Hyltmark, Anna, Sanneblad Martin  & Rosendahl Sofia 2005,nr4, volym 102 , MSF och SYLF uttrycker förlegade åsikter om ledarskapet i vården!.

Kongstad Poul 2006-02-15, nr.7, Kräver sjukvården Ledare av Guds nåde – eller räcker det med för uppgiften dugliga?.

Lövtrup Michael, 2016 01-11, Idag känner hon sina gränser.

Nilsson Bågenholm 2006-0118, nr.3, Läkarna är omistliga som chefer i vården!

Pernulf, Anne-Marie 2005-11-01 nr. 44. Vill vi axla chefsansvaret?

Zackrisson Björn 2006-01-18- nr. 3, Förena medicinsk kunskap med ekonomi och administration!

Schöldström Ulf 2000 volym 97, nr 3, Framtidens ledare.

Sävblom Charlotte &Stensmyren Heidi, 2007-03-10, Unga läkare behövs som ledare och chefer i modern sjukvård! 

Sävblom Charlotte & Zeland Johan 2005 nr. 4 volym 102, Chefer inom vården ska vara läkare.

Werkö Lars, 2005 -11-03 Förnyelse är ett generellt behov

Werkö, Lars 2006-01-18 nr. 3, Kan läkaren återta sin roll i sjukvården.

Wilhelmson Birgit 1998, nr. 49, volym 95, Mogna, moderna ledare vågar riva vårdens hierarki. ”Men att bli ledare är en smärtsam identitetsprocess”.

 Litteraturlista

Bischofberger Erwin,  Människovärdet vid livets gränser , 1992, Uppsala.

Eberhard David, Ingen tar skit, 2006, Stockholm.

Herzog, A Durkheim social , 2018

Watts Miller W, Durkheim morals and modernity, 1996


[1]Läkartidning för alla läkare –  http://lakartidning.se- Läkarförbundet.

[2] W Watts Miller 1996.

[3] W Watts Miller 1996, s. 141.

[4] W Watts Miller 1996, s. 142

[5] W Watts Miller 1996, s. 143

[6] W Watts Miller 1996, s. 143.

[7] W Watts Miller 1996, s.155.

[8] W Watts Miller 1996, 156.

[9] W Watts Miller 1966, 157.

[10] Herzog 2018.

[11] Herzog 2018.

[12] Eberhard

[13] Eberhard s. 62.

[14] Eberhard s. 95

[15] Eberhards. 95

[16] Werkö, 2005

[17] Werkö, 2005

[18] Wilhelmson 1998, nr.49,volym 95.

[19] Werkö 2005- 11- 03

[20]Hjelte 2001,nr 40, volym 98.

[21] Pernulf 2005-11-01, nr.44.

[22] Pernulf 2005-11-01, nr.44.

[23] Pernulf 2005-11-01 nr.44.

[24] Kongstad 2006-02-15, nr.7.

[25] Nilsson Bågenholm 2006-01-18, nr. 3.

[26] Ahlgren 1999, nr 5, volym 96. Edel Karlsson Håål

[27] Ahlgren 1999, nr 5, volym 96. Edel Karlsson Håål

[28] Verkö 2006-01, nr. 3.

[29] Verkö 2006-01-18, nr 3.

[30] Lövtrup 2016, 01-11

[31] Lövtrup 2016

[32] Verkö 2005-11-03

[33] Bäärnheim &Hollander 2015-08

[34] Bäärnheim &Hollander 2015-08

[35] Verkö 2005-11-03

[36] Verkö 2005-11-03

[37] Sävblom &Stensmyren 2007-03-10

[38] Sävblom &Stensmyren 2007-03-

[39] Andåker  2003-volym 100, nr 23

[40] Andåker  2003-volym 100, nr 23

[41] Nilsson 2006-01-18

[42] Hjelte 2001-volym 98, nr 40

[43] Hjelte 2001-volym 98, nr 40

[44] Hjelte 2001-volym 98, nr 4

[45] Eberhard 2009, s. 92

[46] Eberhard 2009, 92

[47] Hyltmark, Sanneblad &Rosendahl 2005,nr4, volym 102.

[48] Pernulf 2005-11-01 nr.44.

[49] Eberhard 2009 s. 93

[50] Perulf 2005-11-01 nr.44.

[51] Eberhard 2009, s 95

[52] Sävblom & zeland 2005 nr. 4 volym 102.

[53] Eberhard 2009, s. 95

[54] Zackrisson 2006

[55] Werkö 2006

[56] Zackrisson 2006

[57] Nilsson Bågenholm 2006-01-18, nr. 3.

[58] Eklund 2005-05-23, nr 21.

[59] Wilhelmson 1998, nr. 49, volym 95

[60] Wilhelmson 1998, nr. 49, volym 95

[61]Ahlgren1999, nr 5, volym 96 Edel Karlsson Håål

[62] Nilsson Bågenholm 2006-0118, nr.3.

[63] Hjelte 2001, nr40, volym 98.

[64] Hjelte 2001,nr 40, volym 98:

[65] Hjelte 2001, nr 40, volym 98.

[66]Hjelte 2001, nr40, volym 98.

[67]Hjelte 2001, nr 40, volym 98.

[68] Andåker 2003 , nr 23, volym 100.

[69] Andåker 2003,nr, 23, volym100.

[70] Eklund 2005-05-23, nr. 21.

[71] Schöldström 2000 volym 97, nr 3.

[72] Schöldström 2000 volym 97, nr 3.

[73] Hyltmark, Sanneblad &Rosendahl 2005,nr4, volym 102.

[74] Eberhard 2009, s.98.

[75] Eberhard 2009, s. 98.

[76] Pernulf 2005-11-01 nr. 44.

[77] Eberhard 2009, s.99

[78] Eberhard 2009, s.42

[79] Schöldström 2000 volym 97 nr.3.

[80] Bischofberger 2000 v 97 nr51-52.

[81] Bischofberger 2000 v 97 nr51-52

[82] Einhorn 2002 nr 1-2 volym 99

[83] Einhorn 2002 nr 1-2 volym 99

[84] Bischofberger 2000, volym 97, nr 51-52

[85] Bischofberger 2000, volym 97, nr 51-52

[86] Bischofberger 2000, volym 97, nr 51-52

[87] Bischofberger 2000, volym 97, nr 51-52

[88] Einhorn 1999, volym 96, nr 19